Helään

JAG SKA ÅKA TILL INDIEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag ligger nerbäddad i min säng och vill att det slutar snurrar i min skalle. Minsta rörelse känns som om jag är på havet. Jag känner mig varm och trött. Försöker sova men det går inte. Varför går det inte?

Jag som ville bli yr av alkohol och gemenskap. Fan då...

Jag flyttar från Sundsvall den 2 november och drar söderut, antingen 95 eller 65 mil. Eslöv eller Västervik. Allting beror mycket på om jag åker som volontär i vår eller inte. Hoppas, hoppas!

Jag har levt i ett underbart mys hela helgen. Har lämnat allt vad skola, press och omotivation heter. Har njutit av att värmen från en människas famn.  När man lever 100 mil ifrån varandra så saknar man att göra allt vardagligt ihop, åtminstone vi. Att laga mat ihop, äta middag, frukost. Diska. Sova.



Jag vill inte ha en blurrig bild av dig. Jag vill alltid ha dig här...

Förresten jag tror att jag flyttar hem...snart...

Umeå är en vacker stad, åtminstone det lilla jag såg. Som var sträckan mellan busstationen och KFUM. Det var en väldigt fin väg...
Jag hängde på busstationen mellan kl 6 och halv 8. Titta på människorna som skulle åka till jobbet eller annan platsl. Och jag har kommit på att Norrland har en väldigt utvecklad busskultur. Alla åker buss och bussarna är stora och bekväma. Inte som skånetrafikens gula utan jag pratar om såna man åker till Tyskland med. Att busstationen är större än tågstationen säger ju också något.

Det finns en butik i Umeå en liten bit från busstationen som jag tror heter Alltid öppet, 07-01. Om du kommer till Umeå måste du dit. Det är helt sjukt. När du kommer in möts du av tidningar, godis, kex och dricka, typ sånt man hittar på pressbyrån. När du kommer längre in och till vänster finns flera hyllor med hyrfilm. Lite längre in ser du biljard och andra spelbord och datorer med internet. Nu kanske du inte tycker att det låter så konstigt. Men på allt detta hade de även tacobuffe!!!

Jag fattar liksom inte hur man tänkte när man tryckte in allt på samma ställe. För att fatta hur sjukt det är måste man gå dit och se det själv. Man förstår inte hur de får plats med allt.

Jag håller på att skriva ihop ett personligt brev till volontärsutbytetsdagen imorgon. Känns ganska svårt att skriva om sig själv och inte få det att låta för vanligt och tråkigt. Jag vill att mitt brev ska sticka ut och att den som läser det ska ha miljoner frågor att ställa sen.

Det känns så tråkigt att bara rabbla en massa saker och texten skulle lätt blivit så här: Mina intressen är att lyssna på musik, läsa, laga mat och träffa kompisar.
Är inte det super tråkigt att läsa om. Är det inte roligare att veta lite mer och varför man gillar det.
Här får ni ett litet smakprov på brevet.

Jag bor för närvarande i Sundsvall med min katt Tuss, i en lägenhet som passar mig och alla mina böcker utmärkt.
Som du kanske förstår älskar jag att läsa, och främst skönlitterära böcker men även en del poesi. Just nu försöker jag hitta böcker som är klassiker båda svenska och utländska, som till exempel Jane Austen, Charles Dickens och August Strindberg. Jag brukar gå runt och leta på loppis och antikvariat. Helst vill jag att böckerna ska vara lite gamla och slitna, för då vet jag att även boken har haft en historia och förhoppningsvis haft en ägare som har läst och tyckt om den.

Kan man skriva så här? Är det bättre, eller är jag hetl ute och cyklar?

Jag, Moa och Malin en fredagkväll. Vi äter en hel plåt hemmagjord, ljummen brownie och dricker rödvin. Kommer på otroliga idéer och klipper hår kl 1 på natten. Dricker te och ligger i sängen och pratar.

Så det långa håret är borta. Nu är det kort och underbart. Skönt att slippa det tråkiga, långa och bara gigantiska håret. Nu är det kort, med inslag av Frankrike.

(Det kommer bilder här från vår klippverkstad, men i och med att jag vill se Davids min när han ser mitt hår på onsdag, får ni tyvärr vänta tills dess)

Fiberbröd med mandel
2 bröd

10 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
3 tsk bikarbonat
1 tsk salt
1 dl solrosfrön
1 dl linfrön
1 dl russin
1½ dl hel oskalad mandel
1½ dl (bröd)sirap
10 dl filmjölk

Gör så här:
1. Smörj två avlånga 1½ liters bakformar.
2. Blanda alla torra ingredienser väl i en degbunke. Tillsätt sirap och filmjölk. Rör samman till en slät smet.
3. Fördela smeten jämnt i formarna. Ställ formarna i nedre delen av ugnen. Grädda bröden ca 60 min.
4. Stjälp upp bröden ur formarna och låt dem svalna inlindade i bakduk.

Tips skär upp brödet i skivor och frys in. Så är det bara att ta ut så mycket bröd som behövs varje gång. Gammalt, torrt bröd är inte så gott.

Jag försöker gräva fram sjukhusskandaler. Brister i rutiner och tjuverier. Jag försöker plugga till vad som nu känns som en omöjlig tenta. Jag försöker sova, men vaknar var tredje timme. Jag försöker komma på vad jag vill göra med mitt liv, men får bara panik. Jag försöker hålla igång, vara social och gå på alla fester, men min kropp säger nej. Ligger hemma och är sjuk istället. Jag försöker göra mitt bästa, och jag tror jag är på god väg. Jag försöker ju åtminstone.

Nu ska jag bara bli av med sjukan och planera upp tiden, så fixar sig nog allt. De beställda utbildningskatalogerna kommer nog om någon dag och det kanske kan stilla min ångest lite. Ska förresten på info och rekryteringsmöte med SWY om en och en halv vecka. Om det skiter sig, blir det nog litteraturvetenskapsplugg i Lund. Men jag får se...

Hade det inte varit riktigt kul att jobba med radio i något afrikanskt land? Jag borde undersöka saken och maila runt och fråga om jag kan volontärarbeta eller praktisera på någon radiostation.

Vad fan gjorde jag på praktikinfon idag? Jag ska inte läsa nästa termin...

Varför dras man ner i andras opepp?

 

Varför säger man till en del att de blivit magra och andra smala? Och varför låter "gud va du har blivit smal" som ett skällsord?

Kan man skjuta upp en viktig dag och bestämma att den är idag istället?

Kan man köpa för många böcker på Fyndlagret, trots att de kostar enbart 5-10 kr st?

Ikväll är det sittning och min klänning kommer äga! Bilder från festen kommer senare. Lovar!

Det är vinbrännboll ikväll och det regnar. Jag har verkligen inga skor som är hela eller tål våt mark, så jag funderar på att ta mina gummistövlar istället. Men kan man se snygg och cool ut i gummistövlar? Jag vill inte se ut som en fågelskådare. Eller som min bror säger det ser ut som om du kommer från en avlagsen skog ute i ingenstans.

Men på festival har man ju gummistövlar, dricker vin ur festisflaskor och dansar, och då kan man se jävligt cool och snygg ut. Jag ska ju dricka vin och heja på nollorna, kanske sjunga en och annan sång. Jag tror jag chansar ändå. Gummistövlar får det bli.

Mårran är så stor och mörk och kall att det blir frost på marken där hon går. Alla är rädda för henne. Hon är stor, mörk och ensam och sätter sig på allt ljus hon ser. Mårran tycker om att komma till dalen och sätta sig och bara titta. Hon vet att ingen tycker om henne och därför söker hon sig inte till någon, utan nöjer sig med att bara titta.

Idag känns det som Mårran sitter i min mage och försöker tugga sig ut. Jag kallar henne ångestmonstret. Vad fan gör jag i Sundvall egentligen?! Varför läser jag till journalist?!

Jag har blivit beroende av denna mangaserie. Naruto! Innan kunde jag få en daglig dos, men nu har jag kommit så långt i serien att avsnitten bara släpps en gång i veckan. Hur ska jag klara mig?!

När alla andra är i Fagerdal och är på ölympiska spelen ligger jag hemma och kollar på film. Jag tror inte min kropp klarar av för mycket alkohol i för stora mängder allt för ofta. För varje gång det händer blir min kropp helt cp. Jag är super trött, mitt huvud känns mysko och jag börjar sakta bli förkyld. Det som skiljer sig denna gång är att ifall jag står upp för länge känns det som om jag ska svimma. Detta kan väl inte bara vara bakfylla utan måste vara någon förkylning också. Kanske lite sömnbrist och stress också. (rabblar jag bara bortförklarningar nu?)

Jag ångrar inte mitt val av att stanna hemma. Gillar att bara ligga framåt datorn och kolla på film, rensa huvudet på tankar och dricka te. Kollade på filmen Frida, som handlar om konstnären Frida Kahlo. Jag verkligen älskar hennes konst. Tänk om man skulle kunna måla så.

Jag tror det var Malin, eller någon annan trevlig själ, som berättade att de hade pysslat med pärlor under sommaren. Igår när jag letade efter klister hittade jag i min pyssellåda pärlor och en pärlplatta. Lycka!

Självklart började jag pyssla direkt och tänker göra fyra glasunderlägg. Jag måste dock köpa lite fler svarta, blå, röda och vita pärlor. Hade bara tagit med mig en liten skål med pärlor.

Men något i denna stilen kommer glasunderläggen se ut sen:



Underlägget ska vara helt svart, så den väldigt färgglada ramen ska bort. Tänkte göra två underlägg med en blå blomma, en med svart bakgund och en med vit och sen göra två underlägg med en röd blomma. Ja, ni fattar.

nollor. faddrar. gula tröjor. Jag är full och lycklig. Allt känns så himla bra. Vänner, livet, kärleken, allt.

Ginen  har slagit till. Jag var inte full när jag cyklade från festen, men nu hemma snurrar allt. Ooh, underbara fylla.

Nollningen började i lördags och skolan börjar imorgon. Skolrutinerna och vardagen börjar sakta rulla igång. Ska bara bli bekväm i min lägenhet och städa överallt så kommer allt känns bra. Ser framme mot hösten och kurserna vi ska läsa. Känns som det kommer bli ett bra avslut av tiden i Sundsvall. Det som känns bäst är att jag vet att jag ska flytta härifrån i december. Göra allt annat än plugga en termin och klurra ut vad jag vill göra.

Har hittat ett jättespännande program på Linköpings universitet: Kultur, samhälle och mediegestaltning. När jag läser om det skriker det Helen. Läs om det här.

Igår var bekämpningsföretaget här och sanerade min lägenhet. Sprutade något gift som gjorde att varken jag eller Tuss fick vara i lägenheten förran om fyra timmar. Fast det som är lite lustigt är att larverna som jag trodde var pälsängar var silverfiskar. Känner mig fortfarande chockad och tveksam över att "den snygga bekämpningskillen" har rätt. Är silverfiskar bruna och varför gillar de min säng?!

Fast nu har jag intalat mig själv att det är silverfiskar, så att jag kan sakta men säkert börja vistas i min lägenhet. Ska bara städa ur gaderoben så jag kan börja packa ur. Och städa av soffan så jag vågar sitta i den. Känns som om mitt då ostabila psyke sakta börjar bli vanligt igen. Nu ska bara skolan börja också, så kommer alla rutiner igång.