Helään

Pälsängar. Äckliga jävla larver. De finns överallt. Har städat hela köket och hittat några där. Skulle moppa av golvet, hittar några i moppen och hinken. Vågar inte kolla i gaderoben och soffan för de måste verkligen älska att bo där. Nu vill jag bara åka hem, flytta från lägenheten och aldrig se såna äckliga kryp mer.

När man kommer hem till sin efterlängtade lägenhet tror man att allt ska vara underbart. Det var det de första 30 minutrarna. Sen hittade jag larver i min säng och allt är bara äckligt. Bruna äckliga larver och en massa små ägg i alla skickt i sängen!!! Gråtattack till mamma x antal mil bort. Panikattack och försök till lugn. Sovplats för natten blev min matta i köket, ett lakan och handukar som kuddar. Frös och grät mig till sömns. Det kändes som om det kröp något längst min kropp hela natten.

Gud, va jag hatar att flytta, packa och städa. Vi håller på att rensa ut det sista från barndomslägenheten och jag vill bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Försöker hjälpa till, men har en massa ångest över min egna packning till Sundsvall. Hur fick jag plats med allt innan?! Väskorna vara ganska så tunga men inte så här tunga som de är nu. Måste nog packa om och sortera ut det som inte behöver följa med. Har ju bestämt mig för att bara bo kvar en termin till.

Känns som jag har en massa saker att göra innan jag åker tillbaka, men det är alldeles för lite tid. Fan, tisdag är om två dagar!!! Skit också!

Har tänkt en massa på begreppet "att ta tag i saker". Det är ett ganska så bestämt och starkt uttryck. Det känns som om personer som använder det menar allvar. Fast samtidigt kan det vara luddigt, och man kan säga det bara för sakens skull. "Jag lovar att jag ska ta tag i det" kan man säga när ens moder säger åt en att börja packa, fast innerst inne vet man att man kommer fortsätta ligga framför tvn och känna sig som en tjock amerikan. Saknas bara fetma, kycklingvingar och smulor på magen.

"Att ta tag i saker" ska bli mitt motto denna höst. Jag ska försöka ta tag i mitt liv, och komma på vad vill jag göra. Svårare sagt än gjort, men jag ska försöka klurra ut det. Jag ska börja träna ordentligt. Om jag ska bli fotograf måste jag ha lite styrka i armarna annars blir det svårt med all kamerautrustning. Jag ska även börja fotografera mer. Ha igång projekt och redigera om gamla bilder. Jobba fram en portfolie. Jag måste ta tag i det!

Jag sa till mig själv när jag åkte hem från Sundsvall i början av sommaren att nu ska jag börja plåta på riktigt. Men jag lurade nog mig själv. Nivån på fotograferingen har varit midsommarfest och 70 års kalas. Hur blev det med de poetiska bilderna?!





Lite bildbevis, från "jag ska plåta på riktigt" - sommaren. Lite roliga tycker jag ändå att de är. Gizmo och mormor, båda gillar att vissa tungan.

Usch, jag måste bli bättre på att ta tag i saker. Jag skjuter på allt. Svarar på sms först efter tre dagar eller längre, svarar på mail först efter en vecka. Säger att jag ska packa ihop lite saker som ska skickas till Sundsvall, men gör något annat istället. Det börjar bli lite stressit nu också. Åker ju om en vecka!

Usch jag skäms! Jag lovar jag ska bli bättre. Idag ska jag försöka ta itu med allt jag har skjutit upp och jag ska bli en bättre kompis som hör av mig tidigare. Ska först bli av med känslorna som säger åt mig att dra täcket över huvudet och lyssna på joy division hela dagen istället. Ska inte låta känslorna ta över, nu är det krig!

Dags för glädjedans! Inget mer jobb som mattant mer denna sommar.  Det blev lite dans innan jag lämnade köket och det fula hårnätet.

Nu blir det vila, kompishäng, David, familj, flyttning från barndomshemmet och Malmö festivalen.

Helgen var tuff. Grillkväll, 20 års fest och film-bakisdag. Min kropp protesterar nu. Orkar inget. Jag tror inte min kropp klarar av så mycket alkohol, men främst tror jag nog inte det var så smart att kl 2.30 bestämma sig för att gå och bada i havet. Att gå dit tog 20-30 minuter och det spöregna hela vägen. När vi väl var framme träffade vi på upphetsade nudister som ville att vi också skulle bada nakna. Fast så blev inte fallet. Vi hade nog nyktrat till lite väl mycket på vägen dit.

Känner mig helt död nu. Sover knappt, trots att jag är trött och det känns som om min panna slutar någonstans vid nästippen. Känner mig nästan som någon av pensionärerna jag slevar upp mat till varje dag. Ska bara bli tjockare, gråare och rynkigare.



Hoppipolla - Sigur Rós

Fast när jag blir gammal ska jag hoppa i varenda vattenpöl jag går förbi. Jag ska vara tjock, grå och rynkig och jag ska ha röda gummistövlar och alltid vattenstänk på kläderna.

Det var ett tag sedan jag skrev här och jag kommer nog vara ganska så slö ett tag till. Men jag ska tipsa om ett sjukt bra live band: Kaizers Orchestra. Såg dem på helsingborgs festivalen och är helt förälskad. Hittade dock inte den låten jag älskar mest, men den här är bra också. När du lyssnar tänk att du står i mitten och dansar. Att slå på tunnor är jävligt coolt!!!



Kaizers Orchestra - Bak et Halleluja

Nu har jag bestämt mig (för tillfället):
Läsa i Sundsvall under höstterminen, därefter blir det studieuppehåll.
Har sökt SWY (volontärutbyte). Hoppas jag får åka!!!!
Om jag inte kommer med söker jag annat, annars blir det jobb och arbete med portfoliebilder.
Söka till gamleby eller Göteborg hösten 09.
Annars kurser i Lund eller Malmö.

Lite beslut för tillfället, kommer säkert ändra något av det under sommaren, men sån är jag.

Mitt liv har fått för mycket rutiner. Jag går till jobbet. Jobbar. Cyklar till badet. Simmar 25 längder. Cyklar hem. Vilar lite. Övningskör. Äter mat. Slappar med familjen. Sover. Sen ny dag.

Önskar jag haft pengar då hade jag åkt iväg till något annat land och bara levt utan rutiner.

Att servera människor kan vara trevligt tills en gubben blir galen och gör mitt liv till ett helvete. Skrik, vägring och stirrning.
- Han är som en fästning som man tar bort, fast sen fick man borrelia istället.

Nu vill jag bara ha semester...

Fyll en påse med böcker, betala 39 kronor. De svarta, tuschmålade bokstäverna på den gula skylten får mitt hjärta att slå extra slag. Böcker. Böcker i mängder.
Jag sitter på golvet på Erikshjälpen och letar i genom kartong efter kartong. Bokhylla efter bokhylla. Moder står vid en bokhylla och letar hon med. Min hög med böcker är högre än hennes. Vi fyller påsen med böcker och justerar så att alla får plats. Vi går igenom butiken och kollar på alla möbler människor inte längre vill ha. Pratar om framtiden.

Klockan är kvart över 6 och vi står i kassan och betalar. En kruka och en grön skål som tillhör min servis inhandlas också. Vi går till bilen och lägger in grejorna. Bokpåsen har hål i sig efter böckernas kanter och den kommer snart gå i sönder. Vi sätter oss i bilen och mitt hjärta slår lite extra för alla böcker som jag köpte. Jag ska läsa er alla.

Ojj, förlåt...

Jag kan inte sova. Jag försöker men det går inte. Tänker för mycket. Orkar inte tänka mer men det vill inte sluta. Alla tankar jag lyckades bli av med innan är tillbaka igen. Vad vill jag göra med mitt liv?

Jag börjar klockan åtta imorgon och jag kan inte sova. Jag får väl stirra på taket tills klockan ringer klockan kvart över sju.

Jag har vandrat för många mil i skogen idag med min mormor och hundarna Tessan och Gizmo. Mina ben värker och hela jag är slutkörd. Men underbart trevligt var det och natur ger mig alltid så mycket lugn.

Nu blir det varm mat och vila.

Jag vill ha ett gammalt hus. Ett hus som ser en aning förfallet men ändå vackert ut. Fönsterlisterna får gärna vara spruckna och färgen de en gång haft mättad. Ifall huset är gjort av sten får även det vara sprucket. Att det saknas en bit här och var ger bara charm. Växter som klättrar längs husväggen är nästan ett måste.

I mitt förfallna men vackra, gamla hus vill jag kunna samla på mig en massa saker. Gamla möbler och prylar. Kanske en kakburkssamling. Eller ett bibliotek. Ha ett rum där man kan låta all kreativit flöda. Att måla på väggarna är inget förbud utan ett måste. Jag vill ha en balkong man kan sitta ute på och njuta av morgonljuset och doften.

När jag är gammal vill jag bo i ett förfallet, vackert, gammalt hus.

Nu har jag varit hemma i tre dagar. Känns konstigt, men samtidigt skönt. Allt är mycket närmare nu. David, familj och vänner. Helt underbart!

I och med att vi ska flytta från lägenhet i augusti är mitt gamla rum fyllt med kartonger, så i tre månader bor jag i min systers gamla rum. Rummet var i princip tomt när jag fick det, men efter lite letande och flyttande av möbler ser det ut så här. Efter tre månader kommer det nog vara riktigt hemtrevligt, och det kommer säkert vara helt vemodigt att lämna mitt lilla rum. Fast jag vet inte riktigt vad min mamma tänkte på när hon hängde upp de rosa gardinerna.

Jag har bara ett vackert ord att säga: Hem.

Nu längtar jag bara hem. Vill att min lägenhet ska vara riktigt städad, resväskorna ska vara packade och jag ska sitta på tåget på väg hem. 8 timmar senare ska jag vara hemma, i underbara Skåne.

Om jag hade hittat ett trollspö hade jag trollat min lägenhet fri från pappershögar och dammtussar. Trollat mina resväskor fulla med kläder och andra viktiga prylar som måste med och gjort så det är fredag idag.

Längtar, längtar, längtar!!!!

Ikväll kommer min berättelse om sommaren 2006 höras i p3. Känns spännande, nervöst och roligt. Fast nu är jag mest orolig att det kommer låta helt konstigt och att min röst kommer vara konstig.

Ett litet smakprov på det som kommer sägas:

Allt började med en liten knöl vid nyckelbenet.
" Det är säkert bara en muskelknuta, du tränar ju så mycket" sa vi alla i kör vid matbordet. Jag kommer ihåg att min syster skämtade om att det var en cancerknöl, men vi alla sjöng ut i kör att det var en muskelknuta, varför skulle det vara något annat.

Ni som vill höra fortsättningen. Slå på radion lite innan halv nio och lyssna på p3 och hör resten av min historia om sommaren 2006.