Helään

En brun filt läggs ut på gräsmattan. Vi tar av oss skorna och sätter oss ner. Öppnar vinflaskan och fyller våra glas. Vi dricker i tystnad och låter vinet färdas genom blodet ut i våra kroppar. Även lilltån får sin dos rödvin. Vi njuter av livet och lugnet. Vi bara är.

Vi drömmer oss bort till hemtrakter och sommardrömmar. Öl och vin som ska drickas i någon park i Malmö. Ölen som ska drickas på möllan. Eller glassen som ska ätas i Västra hamnen. Vi häller upp mer vin och äter några bitar mörk choklad. Jag lever för att jag andas och känner hur mitt hjärta slår. Jag lever, men nu känns allt som i en dröm.

Vi lyder en av impulserna man får efter några glas rödvin. Vaniljvisp och rabarber. Klockan är över tolv. Vi sitter nu tre personer runt ett köksbord. Vi dricker te och äter rabarberpaj. Vi är blott studenter. Vi har inga tider att passa, inga fasta tider. Att äta paj mitt i natten är inget konstigt. Vi pratar om sommaren och längtan. En vecka kvar sen lämnar vi en del av allt.

Klockan är kvart i två och jag cyklar hem. Jag lever för jag andas och känner hur mitt hjärta slår. Jag lever. Känslan av lycka fyller min kropp. Kanske är det vinet. Kanske är det människorna. Kanske är det pajen. Eller så kanske är det bara jag. Jag tillåter min kropp fyllas med livet. Låter den andas. Låter den leva.  



Jag andas och känner mitt hjärta slå. Jag lever.