Helään

Jag har levt i en glaskupa de senaste dagarna. Ingen negativ kupa, utan en positiv. Den har fyllt min kropp med värme och kärlek. En massa pussar, kramar och hud. David.
       I fem dagar var det bara vi. Serietittande, promenader och mys. Det känns nästan som om vi varit på semester. Fattas bara medelhavsvärmen.

Nu har han åkt hem och lämnat min lägenhet tom. Det enda som finns kvar är doften från huvudkudden.

Ligger förstenad i min säng. Stirrar upp i taket. Tankarna snurrar i min skalle. Jag vet inget längre. Vad vill jag? Vad känner jag? Kan inte någon annan fatta alla beslut.

Jag lever gärna som en robot idag och en vecka framåt...

Tre lager tröjor, ett par träningsbyxor. Skorna är hårt knytna om fötter. Ipoden med Silverbullit. Jag låser om min glaskupa och tar hissen ner. Nu är det bara vägen, jag och Silverbullit.
        Jag springer i takt med musik. Försöker få en rytm i andningen. Det är kallt ute, men jag fryser inte. Sångaren sjunger åt mig att fortsätta springa. Run.
        Låter inga tankar ta över och börja analysera. Jag släpper alla måsten. Det är bara jag, vägen, andningen och Silverbullet.

Jag ringar in rubriken och drar streck ut. En klassisk mind-mapp som man lärde sig göra på lågstadiet. Jag skriver förslag, strycker över, skriver nytt, ringar in det överstryckna.
        Ett reportage ska göra till Sundsvallstidnings söndagsbilaga. Temat är Det ska vara två... Men det ska finnas en krok. En krok att hänga hela temat på.
        Jag lyfter telefonen och ska ringa första samtalet. Men nervositeten tar över. Ringer till moder jord och pratar en stund. Min röst känns skrovlig och mörk. Hon ger ett sista pepp och vi lägger på. Jag slår in numret igen. Det går tre toner och en kvinna svarar. Jag gör världens längsta presentation, med jobbiga pauser som känns som evigheter, men är blott sekunder långa.
        Kvinnan med ett stort hjärta hjälper mig hitta en ny väg att vinkla min idé på. Jag får ett namn och tips att gå dit. Jag tackar för hjälpen och lägger på.
        Jag googlar runt, men hittar inget nummer. Mitt hjärta börja slå fortare vid minsta tanke om att jag måste ringa ett samtal igen. Det brukar annars inte vara så farligt. Men nu ringer jag och har ingen klar idé utan bara lösa mind-mapp idéer.
        Jag slutar googla, och bestämmer mig för att handla istället.

Dansgolvet fylls med människor. Musiken dunkar i takt med hjärtat. Jag dansar, dricker, skrattar. Jag får glas under skorna. Jag dansar ännu mer. Mina läppar är färgade intensivt röda och lämnar ett rött märke på kinden.
    Jag pussar av glädje men även av saknad. Kan inte veckorna gå fortare. Eller kan tågen mellan de 100 milen gå snabbare, oftare. Eller kan saknaden förflytta en till den andras sovrum för 20 minuter. Jag behöver inte mycket tid. Jag behöver bara din famn och dina läppar. Pussa bort all tvivel och fylla min kropp med värme.
    Jag dansar, dricker, skrattar. Jag får ännu mer glas under skorna. Jag skrapar bort det. Jag lämnar ett rött märke på en kind till.

Ikväll är det thaimat och Magnus Betnér som gäller. Tur att man ska sitta inomhus och inte var ute i snöovädret.