försöker hitta pusslet
Känns som om en del av mig försvinner varje gång jag är i Sundsvall. Jag är inte mig själv här.
Vet inte om det är skolan, och tankarna om ifall det är rätt. Eller om det är kompisarna. Alla andra verkar så tajta. Saknar mina kompisar där hemma, då kan man säga konstiga/flummiga saker utan att bli dömd.
Eller kanske den påtvingade ensamheten. Vill inte bo själv!!! Saknar David och familj.
Eller kanske är det så att jag försöker finna mig själv. Försöker hitta pusselbitarna här som var ett pussel förut där hemma. Saknar teatern och allt engagemang. Få apa av sig på en scen, gå in i en roll och skratta med andra.
Jag vet att det är jag själv som måste ta tag i det, och jag vill och ska. Men det är alltid jobbig när man ska kämpa och veta att man inte har stöd i ens närhet.
Vet inte om det är skolan, och tankarna om ifall det är rätt. Eller om det är kompisarna. Alla andra verkar så tajta. Saknar mina kompisar där hemma, då kan man säga konstiga/flummiga saker utan att bli dömd.
Eller kanske den påtvingade ensamheten. Vill inte bo själv!!! Saknar David och familj.
Eller kanske är det så att jag försöker finna mig själv. Försöker hitta pusselbitarna här som var ett pussel förut där hemma. Saknar teatern och allt engagemang. Få apa av sig på en scen, gå in i en roll och skratta med andra.
Jag vet att det är jag själv som måste ta tag i det, och jag vill och ska. Men det är alltid jobbig när man ska kämpa och veta att man inte har stöd i ens närhet.
Kommentarer
Trackback
