Helään

Nu i slutet av trean ska vi ställa ut på skolans vernissage, och ställa ut det bästa vi har gjort, eller det vi är mest stolta över. Klart jag väljer min fotobok, men sen ska man bestämma annat. Vill inte att de som tittar på vägg bara ska tro att jag kan ta bilder som ger ångest och väcker starka känslor. Jag kan också ta harmoniska och informativa bilder. Det är kanske inte det jag föredrar men jag kan, och det är huvudsaken, i detta fallet.

Jag och Niklas har planerat en hel del hur vår vägg ska se ut som vi ska dela. Mät upp hur mycket tyg vi kommer behöva, hur vi ska sätta upp bilderna så att det blir enhetligt. Båda var överrens om att vi skulle sammarbeta på vår vägg och inte tävla mot varandra med skrikiga färger. Känner mig ganska så inspirerad när det gäller vernissagen.
Innan var jag mer panikslagen och stressad men nu känns det som om vi är på god väg.

Känner ett väldigt starkt behov av att flytta hemifrån. Jag bor här men samtidigt inte. Missar alltid de där familjestunderna och skämten. Men samtidigt är jag hemma och kan vara med, men orkar och vill inte alltid. Är inte tv-tittaren på samma sätt som dom andra i min familj.

Tänk att ha ett eget place. Få göra precis som man själv vill, låter härligt men ensamt. Trivs liksom med att veta att de sitter därnere och tittat på tv, medan jag sitter en våning upp vid datorn. Trygghet!