Helään

Jag har fått praktikplats på Aluma! Underbart!
kolla in deras hemsida för mer info om tidningen: www.aluma.nu

Var på möte där i fredags. Visade lite bilder och berättade lite om mig själv. Hon jag pratade med var en trevligt men bossig kvinna. Jag fick stå på mig och avbryta snyggt för att prata för mig.

Efter mötet kände jag mig jättelycklig men den lilla klumpen i magen började växa igen. Marie, som kvinnan heter, gav jättepositiv respons på mina bilder och speciellt på en sa hon
"Jag har sett mycket och man tror man har sett allt. Men inget som denna, jättefin!" (Det är de två bilderna på Tóra när hon har halsbandet i munnen)
Hon betonade att det verkligen var konstfoton och det kändes nästan som om hon ifrågasatte varför jag gick bildjournalistik, där man fotar mot dagspress. Mitt svar är journalistikens skull, men klumpen skriker till.

Just nu skulle jag inte vilja jobba som pressfotograf. Tycker att det känns lite tråkigt. Man får uppgiften i handen, ta en bild på den personen och inte mer. Hur gör man roliga lite mer djupa bilder av det?

Jag ger det ett år, måste tänka igenom det noga. Jag kanske skulle ta Urszulas råd (min gamla praktikhandledare) och söka assisent jobb. Hon skrev ju i praktikomdömet att jag skulle kunna börja jobba direkt och att jag hade en otrolig blick för bilder och komposition.
Så vad gör jag här?!