Helään

Så nu har man packat ner större delen av sitt rum ner i flyttlådor. Det är lite saker kvar som jag kan packa ner utan min kära moders hjälp. Känns helt mysko att mitt rum kommer stå helt tomt på torsdag. Vill inte att någon fyller det med saker det är ju mitt rum. Har alltid varit. Just nu vet jag inte riktigt vad jag känner med hela flytten och Sundsvall. Ska bli kul och spännande men det är så jävla konstigt att jag ska dit och lämna allt här. Men man ska ju leva sitt liv och inte efter andra, men ändå känner jag mig en aning dum som lämnar allt här. Det är väl även en liten lättnad men just nu överväger den andra känslan.

Om en vecka sitter jag på tåget med en ryggsäck med kläder och böcker och viktiga papper. Har datorn och kameran där också och Tuss (min katt) ligger i sin korg och undrar vad som ska hända här näst. Sen har jag ju david där också så jag kan ha någon som kan krama om mig när tåget åker ifrån lunds centralstation. Fan va jag kommer gråta....

(Kärlek är svårt men härligt samtidigt)