Helään

Ojj, förlåt...

Jag kan inte sova. Jag försöker men det går inte. Tänker för mycket. Orkar inte tänka mer men det vill inte sluta. Alla tankar jag lyckades bli av med innan är tillbaka igen. Vad vill jag göra med mitt liv?

Jag börjar klockan åtta imorgon och jag kan inte sova. Jag får väl stirra på taket tills klockan ringer klockan kvart över sju.

Jag har vandrat för många mil i skogen idag med min mormor och hundarna Tessan och Gizmo. Mina ben värker och hela jag är slutkörd. Men underbart trevligt var det och natur ger mig alltid så mycket lugn.

Nu blir det varm mat och vila.

Jag vill ha ett gammalt hus. Ett hus som ser en aning förfallet men ändå vackert ut. Fönsterlisterna får gärna vara spruckna och färgen de en gång haft mättad. Ifall huset är gjort av sten får även det vara sprucket. Att det saknas en bit här och var ger bara charm. Växter som klättrar längs husväggen är nästan ett måste.

I mitt förfallna men vackra, gamla hus vill jag kunna samla på mig en massa saker. Gamla möbler och prylar. Kanske en kakburkssamling. Eller ett bibliotek. Ha ett rum där man kan låta all kreativit flöda. Att måla på väggarna är inget förbud utan ett måste. Jag vill ha en balkong man kan sitta ute på och njuta av morgonljuset och doften.

När jag är gammal vill jag bo i ett förfallet, vackert, gammalt hus.

Nu har jag varit hemma i tre dagar. Känns konstigt, men samtidigt skönt. Allt är mycket närmare nu. David, familj och vänner. Helt underbart!

I och med att vi ska flytta från lägenhet i augusti är mitt gamla rum fyllt med kartonger, så i tre månader bor jag i min systers gamla rum. Rummet var i princip tomt när jag fick det, men efter lite letande och flyttande av möbler ser det ut så här. Efter tre månader kommer det nog vara riktigt hemtrevligt, och det kommer säkert vara helt vemodigt att lämna mitt lilla rum. Fast jag vet inte riktigt vad min mamma tänkte på när hon hängde upp de rosa gardinerna.

Jag har bara ett vackert ord att säga: Hem.

Nu längtar jag bara hem. Vill att min lägenhet ska vara riktigt städad, resväskorna ska vara packade och jag ska sitta på tåget på väg hem. 8 timmar senare ska jag vara hemma, i underbara Skåne.

Om jag hade hittat ett trollspö hade jag trollat min lägenhet fri från pappershögar och dammtussar. Trollat mina resväskor fulla med kläder och andra viktiga prylar som måste med och gjort så det är fredag idag.

Längtar, längtar, längtar!!!!

Ikväll kommer min berättelse om sommaren 2006 höras i p3. Känns spännande, nervöst och roligt. Fast nu är jag mest orolig att det kommer låta helt konstigt och att min röst kommer vara konstig.

Ett litet smakprov på det som kommer sägas:

Allt började med en liten knöl vid nyckelbenet.
" Det är säkert bara en muskelknuta, du tränar ju så mycket" sa vi alla i kör vid matbordet. Jag kommer ihåg att min syster skämtade om att det var en cancerknöl, men vi alla sjöng ut i kör att det var en muskelknuta, varför skulle det vara något annat.

Ni som vill höra fortsättningen. Slå på radion lite innan halv nio och lyssna på p3 och hör resten av min historia om sommaren 2006.